Var söker man hjälp? Ja behöver verkligen det nu, mår så jäkla dåligt. Sover knappt, gråter mig igenom nätterna, kan knappt äta. Orkar inte mer.......

Jag orkar verkligen inte mer, vad ska ja göra?! Känns som om ingen bryr sig, ja står ensam mitt i allt. Det knäcker mig. Utåt är jag den starka som fixar å trixar för att Allt ska va bra å att alla ska ha det bra, men jag då?! Innerst inne trasas jag sönder. Ingen vet å ingen ser. För vem ska ja prata med, har verkligen ingen som förstår..... Orkar inte mera nu..... ;-(

Idag har det varit en sån dag då jag bara velat fly.

Sonen har varit i affekt så gott som hela dagen, så himla svårt att avleda. Jag är den utsatta när han har det jobbigt. Det är mig har slår på, det är mig han kallar massor av fula ord. Jag vet att det är inget han menar, ändå gör d så förbannat ont att ta emot detta.

Min älskade lilla fina kille, hoppas du får hjälp snart så du kan få va dej själv.... Skulle kunna göra allt i hela världen för att byta med dej. ???

Mitt första inlägg, så får väl presentera mig. Jag är en 3 barns mamma till tre underbara grabbar i varierade åldrar. 19 år, 14 år, 6 år (7 år om en vecka). Har även en alldeles underbar man. Livet i vår famlij kan vara kaotiskt, men även väldigt underbart.

Vår minste son har en funktionsvariation, det vill säga adhd. Han mer eller mindre styr vår vardag just nu, allt för att minimera hans humörsvägningar. Dom kan gå väldgt fort, och komma helt plötsligt då vi är minst beredda. Folk som inte är insatta i adhd kkläcker ur sig diverse kommentarer: "äsch, så faligt kan det väl inte vara", "hans om är så snäll, kan inte tänka mig det", "ni får minsan sätta ner foten och börja uppfostra honom"... ja det kan vara lite av vad vi får höra. Det sårar enormt mycket att höra det, byta liv med mig en dag så får ni se att det inte är tal om någon dålig uppfostran eller någon bortskämdhet. När utredningen på BUP är klar så har vi förhoppningsvis fått hjälp åt honom så han kan må bättre i sig själv och komma ner i ett lite lugnare tempo. Även om han har sin funktionsvariation så är han världens goaste unge.....liksom sina brödrar ;-)

Syftet med denna bloggen är nog att jag ska kunna skriva av mig mellan varven om min tuffa vardag, för stundtals så är det så pass jobbigt att jag bara vill packa väskan å dra... Vill ha bloggen för att kunna ventilera mig. Sen om någon som är i liknande situation läser så får ni gärna kommentera. Hade varit kul att byta lite erfarenheter å få tips av andra....